Oron för ett barn är en oro som måste tyglas.
Oron måste sorteras.
Oron måste skilja på allvar och allmänmänskliga frågor.
Oron måste vara vuxen.
Oron får inte ta över.
Oron måste jag bära själv och delvis dölja.

Fysiskt

När den själsliga oron gnager i mig är det en olustkänsla som river och drar.

Det är inte ohanterligt. Jag har lärt mig att leva och handskas med känslor av oro ängslan och melankoli.

Nu är jag orolig över min kropp, mitt knä, min rygg, min yrsel.

Det är konkreta smärtsamma fysiska känslor som påverkar hela mig. Det känns mer hopplöst att ta itu med.

Jag är inte en åldring. Jag är en fysisk person. Jag vill leva utan smärta. Jag vill leva i rörelse.

Idag en blå himmel

Idag en blå himmel.
En höstsol lyser.
På marken gult som guld.
Inga moln.
Inga skyar drar förbi.
Även orosmolnen måste vila ibland.

Framåtrörelse

När jag drabbas av att allt som är - kommer att fortsätta att vara så - drabbar mig oron.

Det stavas stagnation. Som är motsatsen till framåtrörelse.

Det måste finnas mer.